Boxning är en sport med rötter i antikens Grekland. Det har gått från att vara en knytnävskamp på liv och död till en rumsren sport med utövare över hela världen. Idag utövas sporten av såväl professionella kvinnliga som manliga boxare.
Knytnävskamp i antikens Grekland
Boxning är en riktigt gammal sport som först började utövas i antikens Grekland. Bevis på att sporten fanns redan då är att man hittat vaser från denna tid, dekorerade med målningar föreställande boxare. Boxningen genomfördes på denna tid av nakna och inoljade män som slogs med sina bara händer. Handlederna var inlindade i läderband.
Omkring 400 f Kr blev boxare en professionell yrkesgrupp i det antika Grekland och år 688 f.Kr. introducerades sporten i de olympiska spelen. Under romartiden blev boxningen en del av gladiatorspelen och utövades då under relativt groteska former. Ofta som en kamp på liv och död. När romarriket föll försvann sporten i princip som tävlingsform.
Boxningens comeback i Europa och spridning i världen
Boxningen återintroducerades i England under mitten av 1700-talet. Det var en man vid namn Jack Broughton som då lade grund för en boxningsskola och började organisera matcher inför publik. Boxning var då en klassisk knytnävskamp som engagerade både rika och fattiga.
I mitten av 1800-talet utarbetades de så kallande Queensberry-reglerna (år 1867). Dessa regler uppmanade bland annat till användning av boxhandskar, tidsbestämda ronder samt tio sekunders räkning vid knockout. Queensberry-reglerna gäller i princip fortfarande. Vid denna tid hade boxningen som sport spridit sig till USA.
År 1904 kom boxning med på OS-programmet igen. Detta berodde dels på att Queensberry-reglerna gjort sporten legalt accepterad. Under 1910-talet började boxningen sprida sig även utanför Storbritannien och USA. År 1919 grundades Svenska boxningsförbundet och efter andra världskriget kom sportens stora internationella genombrott.
Max antal ronder införs
Några stora utvecklingssteg inom sporten är att handskar introducerades i slutet av 1800-talet samt att man satt upp ett maxtak vad gäller antalet ronder under en boxningsmatch. Till en början var det nämligen så att det krävdes att någon blev helt nedslagen alternativt att en boxare gav upp för att matchen skulle avslutas. Matcher som slutade med döden förekom tyvärr, om än inte så ofta. I slutet av 1920-talet infördes en regel om max 15 ronder i mästerskapsmatcher för proffs. I slutet av 1980-talet ändrades detta till maximalt 12 ronder under en match.
Damboxningen växer fram
På senare år har damboxning blivit en allt mer populär sport. Det som skiljer damboxningen från herrboxningen, i nutid, är bland annat att ronderna varar i två minuter istället för tre.
Faktum är dock att damboxning var en riktig hit i London redan under 1700-talet. På denna tid var boxningen en chans för fattiga kvinnor att ta sig framåt. Ibland handlade det om spontana matcher mellan två prostituerade kvinnor. Det fanns även etablerade kvinnliga boxare som gick matcher på exempelvis teatrar. De professionella kvinnliga boxarna tävlade ofta om ansenliga summor pengar.
Vid de spontana boxningsmatcherna, som genomfördes på gatan, hade de tävlande kvinnorna bar överkropp och publiken var mycket exalterad. Eftersom man under denna tid såg kvinnan som en svag varelse var det en sensationell upplevelse att se hur kvinnorna slog varandra blodiga. Under arrangerade matcher var utövarna fullt påklädda. Under första världskriget behövdes kvinnorna på arbetsmarknaden och männen som soldater. Detta gjorde att damboxningen i princip försvann under en tid. Under större delen av 1900-talet var damboxning dessutom förbjudet i många länder. År 1988 började Svenska Boxningsförbundet med damtävlingar och år 1997 gjorde brittiska motsvarigheten detsamma. Damboxning finns sedan 2012 med som gren i olympiska spelen.
